Fjärilsparadis
Trots att min dag började med mardrömmar och cykeltur till jobbet klockan 05:15 blev den lyckad. Lagom till lunchen kom Ronja och Saga och gjorde mig sällskap. Det är konstigt det där, att det känns som om tiden som gått sedan vår vänskap var som starkast inte existerat. Allt är som vanligt, som det ska vara. Vi har bara andra saker att prata om, vi prioriterar olika och har väl vuxit upp. Men det är trevligt, detta kan jag vänja mig vid. Det är tryggare nu, utan tonårsproblem och osäkerhet. Nu känner vi oss själva och det är så mycket lättare att älska och uppskatta andra människor då. Det kanske är som alla äldre säger, att det blir bättre med tiden.
På vår baksida har mamma planterat en massa växter som fjärilar älskar, så att sitta och gunga i vår hammock är ganska så ljuvligt när man har utsikt över en fladdrande hög fjärilar. Fick för mig att fota dem, men de sitter tyvärr inte still så länge som jag kanske skulle uppskatta. Fast det blev ändå en del lyckade bilder.
På vår baksida har mamma planterat en massa växter som fjärilar älskar, så att sitta och gunga i vår hammock är ganska så ljuvligt när man har utsikt över en fladdrande hög fjärilar. Fick för mig att fota dem, men de sitter tyvärr inte still så länge som jag kanske skulle uppskatta. Fast det blev ändå en del lyckade bilder.
