Nuet i det förflutna

Jag sover hos pappa ikväll, för att vara på plats för julfirandet det imorgon. Vi tjuvstartar lite.

Jag ligger just nu i min gamla säng, i mitt gamla rum, med mina gamla lakan och tittar på allt som en gång var så bekant. På allt som en gång inte var gammalt eller främmande. För två år sen bestämde jag mig för att inte bo hos pappa längre. Det var ett stort beslut, som att flytta hemifrån. Även om jag bara flyttade till mamma på heltid så flyttade jag faktiskt hemifrån på något vis. Mitt hem blev någon annans. En gång i tiden levde jag i detta rum, en gång i tiden var allt bekant och speglade mig själv. Nu är det främmande, nästa overkligt. Jag förstår nu, hur alla som flyttat känner när de bor en natt i sitt gamla barndomsrum. Jag förstår. Det här rummet har betytt mycket för mig. Det är så mycket som skett i det här rummet. Det var här jag gömde mig undan och grät, men det var också här jag för första gången kysste Magnus. Att någonting så välbekant kan kännas så obekant.

Allt är sig likt, utom några flyttlådor i ett hörn, pappas inproppade saker i garderoben och utbytta plantor i fönstret. Trots att förändringarna är små osar rummet av förändring. Det är som att komma in i en annan tid. Men kanske är det inte rummet som förändrats, utan jag? Jag är inte samma tjej jag var för två år sedan, jag är annorlunda. Jag är förändrad. Kanske är det inte rummet som är obekant, utan den jag brukade vara. Jag vet bara att det hela är överväldigande, nästan kvävande. Men konstigt nog, med en känsla av ro. Jag kommer nog aldrig förstå.

Klockan börjar närma sig två och jag måste sova. Sova, i mitt gamla rum, i min gamla säng, i mina gamla lakan. För imorgon, då är det jul. Godnatt!

1
Mormor

Sådana berättelser ska du vara rädd om och bevara, så kan du skriva en bok om minnen till dina barn och barnbarn när du blir gammal.
Berättelsen går att spara men du kan glömma det i ditt minne.