Samuel Ljungblahd med vänner

Under Torpveckan var jag på konsert med Samuel Ljungblahd, efter att ha stått i den längsta kö jag någonsin satt min fot i. Men oj vad det var värt det! Jag har alltid sagt att jag inte är en konserttjej, men jag börjar tumma lite på det nu. Nog att jag inte riktigt fattar grejen med att stå och hoppa i ett folkhav... men att dra sig undan lite, hitta vinklar och fotografera - WOW. Så otroligt kul! Då mår jag. Och så är det ju kul när man går igenom bilderna på datorn sen och faktiskt hittar många som blev riktigt lyckade. Dessa är några! Vill man se fler finns det i min mapp "2015" på Facebook.

 
 

Lappis väntar

Tänk, jag tittade på hela fotbollsmatchen, och mot slutet så ropade även jag till när Sverige hade målchans. Vad har hänt med mig? Jag ska inte ljuga och säga att det var superinspirerande hela tiden, men jag kan faktiskt inte heller säga att det inte var lite roligt. Särskilt roligt var det ju såklart att vi vann. Men ändock. Hurra för Sverige! 

Imorgon, när vi båda slutat arbetet, far vi iväg till Lapplandsveckan. Det ska bli så kul att få uppleva Norrlands variant av Torp... Haha! Nej men det ska bli kul, jag har ju en förkärlek till camping, konferens och folkskaror. Kul att få göra något annat också, det har verkligen blivit vardag här. Vilket iförsig är underbart! Men det gör ju också att det är spännande att få hitta på något annat också. Jag trivs så otroligt bra här, hos Daniel och hans föräldrar. Och hans vänner sen - de är helt otroligt fina! Jag är så välsignad. Jag är så lycklig.