Det där med att reflektera
Jag har ett väldigt bra liv. Jag har väldigt bra vänner. Världens finaste Daniel älskar mig tillbaka. Jag hyr en rätt billig lägenhet i ett tryggt område, med fina hyrsvärdar. Jag är med i kanske Sveriges mest kärleksfulla församling. Jag har så mycket kläder att jag skulle kunna ge bort hälften och fortfarande har mer än de flesta. Jag har massvis med inredning och köksgrejer. Jag får ekonomin att gå ihop trots distansförhållande och studielån. Dessutom börjar jag förstå att jag faktiskt är omtyckt, iallafall av några.
Jag har det så mycket bättre än så många andra. Jag har det helt enkelt. Jag är, som frikyrkosverige skulle säga, välsignad. Och det är precis så, men ibland känner jag det inte. När man tvingas reflektera över man har varit med om, allt ont man varit med om. Då är det inte alls lika lätt att se hur bra det är nu. När såren inom en gång på gång rivs upp, av en blick, ett ord eller frånvaron av ord. Då är det svårt att zooma ut, svårt att se hur välsignad jag är. Mycket kommer länge vara svårt, en del kanske aldrig kommer att bli helt bra. Men jag är på en resa. Jag får lära mig om mig själv. Jag lär mig, jag får brottas med, jag får riva upp mina egna sår för att sedan låta dem läka ihop igen på ett sundare sätt. Jag får riva upp min grund för att kunna bygga en stadigare. Gud - jag vill föralltid vara grundad i dig. Men hjälp mig att bli hel. För min skull. Men även för mina vänners. Jag vill vara hel.
Jag har det så mycket bättre än så många andra. Jag har det helt enkelt. Jag är, som frikyrkosverige skulle säga, välsignad. Och det är precis så, men ibland känner jag det inte. När man tvingas reflektera över man har varit med om, allt ont man varit med om. Då är det inte alls lika lätt att se hur bra det är nu. När såren inom en gång på gång rivs upp, av en blick, ett ord eller frånvaron av ord. Då är det svårt att zooma ut, svårt att se hur välsignad jag är. Mycket kommer länge vara svårt, en del kanske aldrig kommer att bli helt bra. Men jag är på en resa. Jag får lära mig om mig själv. Jag lär mig, jag får brottas med, jag får riva upp mina egna sår för att sedan låta dem läka ihop igen på ett sundare sätt. Jag får riva upp min grund för att kunna bygga en stadigare. Gud - jag vill föralltid vara grundad i dig. Men hjälp mig att bli hel. För min skull. Men även för mina vänners. Jag vill vara hel.